Alltså mitt humör tillsammans med en treårings humör äääär inte att leka med jämt.. Imorse innan vi landade i bilen hade vi några fighter här hemma.. Douglas är ju som vilken treåring som helst, dvs han vill inte göra allt som jag skulle vilja att vi gjorde (typ borsta tänder etc).. Vilket ju är en SJÄLVKLARHER. Men....... Denna höggravida, onda kropp ställer till det för mitt tålamod och humör.. Så då känner ju jag att jag inte möter Douglas "trots" på det bästa tänkbara sättet direkt.. Jag tappat tålamodet och blir hiiiimla irriterad istället.. Och det blir ju bara kaos som oftast slutar i tårar från bådas håll.. Inte så jättekul när man ska spendera dagarna på varsitt håll, han på dagis och jag med ett otroooligt dåligt samvete hemma.. Och less på livssituationen....... Jag vill hämta hem lillebus nu och fått kraft och energi från ovan så vi kan leka och ha mysigt i gengäld för morsans suuuuura humör..