Måndag, dvs ny vecka ! Vaknade vid halv sex av att Douglas kom in till oss, han fick krypa ner under täcket och fortsätta sova/vila tills Pontus larm gick och han klev upp. Då fick busen välling och vi mös (läs: jag halvsov) till halv åtta/åtta, sen klev vi upp och åt frukost och stökade på.

Seeen klädde vi på oss, kopplade hundarna och tog en rask promenad på nästan en timme. SKÖNT, det behövde jag verkligen och att känna att jag inte tappat flåset supermycket trots att det känns som att jag går upp ett kilo om dagen var guuuuld. För såhär är det, jag ber om ursäkt om jag framstås som otacksam eller så, för det är jag verkligen inte ! Men.. Jag tycker det är sååå jobbigt att magen växer.. Eller jag älskar att den växer på ett sätt eftersom det är ett tecken på att graviditeten utvecklas som den ska.. Men att magen blir större och kommer bli jättemycket större är jobbigt och att resten av kroppen också ändras.. Jag vill inte göra om samma slit som jag gjorde efter Douglas för att gå ner i vikt och känna mig bekväm i min kropp igen.. Nu var startvikten betyyydligt mindre än med han, men ändå.. Att känna hur man successivt växer ur tex ett par byxor ääääär inte det bästa jag vet.. Det ger mig ångest....... Nu tänker kanske ni att jag är supersjuk som tänker så när jag har fått den underbara möjligheten att vara gravid igen och ska få bli mamma till ett andra barn, och det äääär underbart ! Men jag är nog också lite sjuk fortfarande, med mitt förhållande till mat och kroppsfixering.... Jag svälter inte mig själv på nått sätt, eller gör val som på nått sätt skulle skada bebisen, BIG no no ! Oroa er inte. Det är bara lite ångest och hjärnspöken som hälsar på titt som tätt ! 😎

Och att vara öppen med det här, att jag kanske inte är helt hundra frisk från ätstörningen som jag hade förut känns bra på ett sätt, men lite sämre på ett annat.. För jag är samtidigt rädd att det ska trigga någon annan att känna och tänka på samma sätt, och det vore ju som en mardröm.. Men samtidigt vill jag vara öppen och ärlig med att alla inte känner sig som världens vackraste under en graviditet och det är okej ! Man är inte ensam.. Men det är tidsbegränsat, det måste jag påpeka för mig själv varje dag !

Hur ser ni på det, triggar det andra mer än vad det hjälper någon i samma situation ?


Efter att Douglas sovit ska vi åka till mamma och Magnus för att fika lite. Sen ska jag ner till Brunflo och handla lite till veckan tänkte jag.. Men först ska jag vila ögonen lite för dom vill nästan börja på att rulla bakåt nu..